irritation

hur tänkte hon nu?<
ibland undrar man helt enklet hur folk tänker och i bland så vill man helt enkelt inte veta ens.
för mej är livet komplicerat, ingen har tid att prata med mej samtidigt som alla tankar bara snurrar. Demonerna våldtar mitt sinne och jag undrar hur jag ska kunna stå emot. Inte fan är det lättare i skolan där jag verkar vara praktiskt taget osynlig för lärarna och då främst vår mentor tove.

Jag tröttnar och lägger mej ner för att ge upp. då det är det ända jag kan göra.
känns som om jag måste göra allt och jag har ingen att fråga för alla är så upptagna, vilket bara kommer göra att detta slutar i kaos då jag inte ens vet hur jag ska hantera det.

t.ex. så vill jag inte alls göra de saker som jag ville förra månaden. och jag ser inte fram emot något alls och då speciellt inte studenten.
helt ärligt så funderar jag på att hoppa av skolan.

hotar med att inte komma i varje fall, bara för att jag inte känner det som viktigt.
jag tänker inte vara duktig längre för jag ha tröttnat på det. Tove hjälper inte mej med projektarbetet utan jag får fixa det själv och sedan klagar hon över det när jag tycker att det är färdigt. HON och kristoffer sitter i ett litet rum med dörren stängd och jobbar/pratar sedan har inte tove tid egentligen och jag får vänta tills torsdagen. jag är snäll och vill inte störa dem när de pratar och så gillar jag inte stängda dörrar heller. men jag verkligen hatar det där slutna rummet som kristoffer har ockuperat. och jag tänker boma igen det där rummet i morgon.

vilket i sig innebär att jag måste gå till skolan ju, fast jag har ju saker som behöver lämnas tillbaka också så då spelar det väl ingen roll.

dessutom så har jag till råga på allt börjat känna mej extremt fet, och ser bilder om hur jag eller någon biter bort äkliga fettbitar från min kropp så jävla äkligt.
vägde mej i dag faktiskt. var ju tvugen att kolla om visonerna stämde.
känner mej fortfarande extremt fet, oh god jag kommer dö