började med kortisonnässpray i morse,få se om det hjälper så jag slipper att vara konstant täppt.
denna dag började bra men tyvärr slutar det inte lika bra.
smått panik och skärsår. inga stygn tack och lov och inget psyk. men jag känner mej som ett sagoväsen som omjag svävar.
mitt lyckorus som uteblev. karusellbiljett som de inte tog emot.
nerbryte och ensam fast i en drömvärld känns som jag har tusen olika tankebanor och alla vill de styra, samtidigt jag undrar är de tankar eller är de röster? jag säger ju att tankarna pratar med mej så då kanske de är röster.
befallande tankar som säger att jag inte duger, säger att jag är fet. säger jag måste göra något åt det. paniken som river i kroppen klöser insidan blodig
inte hjälper det att jag skriker
och det skulle inte hjälpa om jagblev hysterisk
ingen skulle göra något.
eler skulle det hjälpa att vara helt ur kontroll så folk var tvugna att hålla fast en hårt tills man blir lugn. skulle man bli lugn av det??
jag vet inte längre
men jag vill inte vara med det är för jobbigt tar för mycket energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar