otroligt segt

den har dagen har gått otroligt segt, alltså det är som att vada fram i kåda typ. inget går som det ska. orkar inte tänka orkar inte äta orkar inte andas allt är bara så segt.

är det så här det känns att sjunka genom kvicksand?? allt går åt helvetet och jag känner inte glädjen nu. bara mattheten. en enorm matthet det kan vara för att jag sovit dåigt i natt. hade en astmaattack i går kväll och kunde inte sova förren jag var säker på att jag inte skulle svimma av den. på spårvagnen kändes det verkligen som om jag hyperventilerade trodde jag skulle svimma ett tag till och med men det gjorde jag inte. funderade på att väcka personalen men tänkte att jag och patrik kunde rida ut det här själva. och det kunde vi ju vi har ju gjort det förut i sommras. och jag vill inte behöva väcka personalen heller vill inte störa dem även om de finns där för att hjälpa en. men som sagt jag behövde inte åka till sjukhuset sen i alla fall vattenånga hjälpte och sedan att vädra och ha fönstrer öppet.

jag fick värdens frossaattack och drack en kopp te innan jag la mej och sov. nu har jag beställt nytt recept på bricanyl och nu ska jag ha den i väskan och inte glömma att ta med den när jag ska till maya nästa gång för det tar sådan oehörde mängd energi när man måste tänka på att andas med djupa andetag inte stressa upp sig för då blir det värre.
lugna djupa andetag, andas med magen. lite som när man ska föda barn typ det är samma stuk av andning som du ska använda dig av vid en astmaattack