känner mej helt apatisk, allt är nattsvart glädjen är borta och jag kan inte hitta den. varför måste det vända för jag som mådde så bra så länge. det är inte rättvist jag förtjänar att få må bra. jag har haft detta sjelvdestruktiva beteende sen 8an jag har verkligen gjort mej förtjänt av att få vara lycklig men den jävla lyckan bara försvinner. okej jag har haft en ovanligt lång period dovch inte längsta men lång ända sedan i höstas men nu vänder allt. det återgår till tristessen och skärandet den likgilttigheten som jag brukar känna vill bara skära mej hela tiden men vet att det bara är en flykt det löser inte problemet men tror fan att jag ska skära mej i alla fall för jag slipper ångesten ett tag då.
mår skit, kanske dags för en ny inläggning på sjkhus eller nåt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar