liten flicka

http://latina-mei.bilddagboken.se
kommentera gärna bilderna tack på förhand.

jag vet inte faktiskt, vad gör jag egentligen? vem är jag? tusen tankar som bara snurrar, runt runt fortare och fortare. känslan så stark, så himla stark ett rivjärn över mitt inre vad ska jag göra med all denna frustatiton?

hur vet man hur man ska göra för att få det bra igen?
allta jag gör verkar ju vara fel, och om jag vänder på det så blir det ju oxå fel. ja hur jag än gör så resluterar det i fel i alla fall.
förstår någon mej?, ska det kännas så här??
ska det göra ont, strama och brista?

jag är rädd ska livet verkligen kännas på det här settet och om inte vad ligger då bakom dessa känslor? vill jag veta svaret på den frågan??
jag är rädd, jätterädd. det händer så många saker som jag inte förstår känner mej liten och övergiven fast jag borde vara stor. stor och stark, så duktig hela tiden så vuxen, men helt ärligt så hatar jag det, jag hatar mitt liv, att människor inte lyssnar och inte ser.
det är som om människorna ser mej på ett annat sett. som en spegel.
ja som att se sin spegelbild och känna att det inte är jag inte på riktigt, bara en fasad en väldigt reparerad fasad. så hur mycket kan man reparera fasaden då??
hur mycket håller den för.
egentligen kanske jag borde släppa, men det är så svårt så himla svårt för det innebär att falla. att falla utan att någon kan fånga. I son i högstadiet pratade läraren om skyddsnät det minns jag, men jag kan inte tro att det finns något skyddsnät om jag skulle släppa taget ändå.
så vad händer då när det brister och jag inte klarar av att vara den där starka tjejen som omgivningen ser? jag tror att det är det som jag känner, visst jag försöker laga sprickorna men det spricker fortare än jag kan laga så någon dag så kommer min fasad att falla även om jag inte vill det. kommer det bli värre då eller blir det värre om man släpper fivilligt? vilket är bäst att göra? hur ska jag veta vilket som är rätt, detta kan jag ju inte slå upp i någon bok.

borde jag prata med någon om detta och vad skulle de då säga? jag hör ju att det inte låter klokt alls, det låter bara idiotiskt även om jag skulle försöka förklara. Så kan man förklara något man inte själv förstår, kan inte jag råka ut för saker som jag kan förstå det blir enklare att reda ut dem då, när man vet vad man sak göra liksom. jag har ju varit tvunngen att vara stark hela tiden men nu verkar det som om allt bara kommer ikapp mej. allt som skulle ha hänt förr.