snälla säg att allt kommer att ordna sig, säg att allt blir bra igen. Fastkjedjad i min egen värld så fylld av hat och frustation, men kan inte visa den för någon. jag måste hålla det innom mej ha det fast och försöka hålla det tillbaka. Även om det känns omöjligt och även om jag inte är stark nog för jag har inget val. Om jag skulle släppa lite på kejdeorna så skulle världen rasa och jag skulle vara skyldig till detta förfall.
inget får mej att känna den där glädjen som jag kände förut. inget får sorgsenheten att blekna. hur jag än vrider och vänder på detta så är det fortfarande lika smärtsamt. Jag vill slippa känna smärtan, slippa mina känslor och bara vara exsisterande.
jag vet ganska många saker som jag kan göra men risken att jag vaknar upp på sjukhuset är för stor, Jag vill inte vakna upp på sjukhuset, jag vill dö
3 kommentarer:
jag tror jag såg dig på stan för några dagar sen, jag ropade men fick inget svar. allt var bara tyst och du tittade ut mot gatan när jag gick iväg... var det du?? och kan du träffa mig? behöver någon som dig, att prata med mig.
allt kommer ordna sig, det är jag övertygad om! det gäller att tro och ha hopp<3 jag finns för dig, sofie
Jag älskar dig; Sofie!
Skicka en kommentar