jag har den här obehagliga krypande känslan i hela kroppen, jag avskyr den verkligen. allt är så himla jobbigt nu, med flytten och helena osv. jag känner verkligen att jag inte orkar.jag vet inte ens var jag ska göra av den frustation som jag känner.
jag förstår inte mitt beteende, varför kan jag inte få i mej maten?
varför känns det som om jag fått all trygghet borttagen och hela min existens är rubbad?
varför kan helena inte jobba som vanligt åtminstone.
hur kan man må illa av ost?
vems liv är det egentligen som jag lever, för jag tror inte att det är mitt liv i varje fall.
så här brukar jag inte vara, jag sitter i skolan men känner inte för att jobba något,
egentligen skulle jag kunna vara hemma men då skulle jag bara ligga apatiskt på sängen.
fatta att detta är alvarligt
inombords så skriker jag men utåt sett förblir jag lugn!
jag kan inte visa hur jag känner, och jag kan inte heller tala om det.
det känns som om jag ensam måste hålla emot något som är så mkt starkare än mej
men jag orkar inte hålla emot det längre.
ser dom inte hur jag faller?
2 kommentarer:
du ska inte behöva vara ensam sofie! bland allt pluggande finns tid för dig med om du känner att du behöver prata, eller kanske bara umgås för vänskapens skull.
Vad jobbigt det låter att du inte fått någon hjälp, jag tycker att det borde gå ju. :(
<3
Det är nog inte så lätt att få hjälp, men du borde verkligen fått hjälp för länge sen! men våldtäkten du blev utsatt för har nog förvärrat det hela. Att du mår så dåligt menar jag. Sen är det ju verkligen inte kul att Helena skulle sluta lr vad det nu var..
saknar dig! Vi måste ses snart, vill gärna veta vart du bor, så jag kan besöka dig o Shiri. Du köpte aldrig en ny katt eller?
Puss<3
Skicka en kommentar