förgävligt

gud vad jag hatar alla dessa känslor. nu känner jag mej så där fejkad igen, känns precis lika dant som innan jag rispade mej. nej jag klarar inte att ha slutat med att skära mej det här går inte inte nu när jag får dessa känslor som jag inte vet hur jag ska tackla alls.
att skära är ju det ända som hjälper ändå. gud jävla känsla försvinn jag vill inte ha dej.
det känns som om jag inte är tillräkligt sjuk för att de ska hjälpa mej. inte tillräkligt sjuk hur kan man ens känna så?
jag räcker inte till är inte tillräkligt sjuk så igen hjälper mej. varken med maten eller med skärandet. jag har hållit upp sen i höstas men nu klarar jag inte mera.
allt är förgävligt
min kropp är så stor, min mage så rund det är groteskt så äkligt mycket fett
hur blir man av med det? och när fryser känslorna så man slipper dem?
skulle vilja lägga mej ner och skrika och sparkas eller att någon tog mej i sin famn men ingen kommer att göra det jag är för trasig inombords för att bli lagad
sa ju det från början det går inte laga mej jag är för trasig
alldelses för trasig
allt är vassa glasskärvor
sönderslaget..